Att ta sina syskon förgivet..
Jag har tänkt mycket på en sak den senaste tiden, när jag umgåtts mer med familjen än på länge.
Vi syskon kommer aldrig ta varandra förgivet. Vi har inte tiden. Vi har inte tillräckligt med kärlek och trygghet runt oss för att ens komma på tanken att göra det.
Vi har inte råd, inte möjlighet att förkasta varandras egenskaper och närhet för mycket.
Vi håller långt ifrån med varandra jämt. Och ofta bråkar vi, är oense. Men alltid, hur allvarligt det än är, så finns vi där för varandra.
Och det märks så väl när vi umgås efter att inte ha kunnat träffas på länge. Ofta på väldigt länge.
Visst passar vi på att ha diskussioner, men vi samarbetar klockrent. Helt felfritt så får vi ihop saker på egen hand. Be varandra om hjälp.
Och det blir allt viktigare. Desstu äldre vi blir. Ju längre ifrån varandra vi kommer.
Vi kommer alltid kunna ringa varandra och säga:
"- du, nu är det så här... Kan du hjälpa mig? Vad ska jag göra?"
Och vi kommer alltid svara.
Och för att göra detta inlägg långt; det är många syskon som tar varandra förgivet. Antar att vad man än vräker ur sig, hur man än beter sig, hur lite man märker när ens syskon behöver en - så kommer dem finnas kvar.
De bråkar ständigt, skriker, säger så fula ord till varandra att det är chockerande. De märker inte att just nu i denna situationen.. Måste jag svälja stoltheten och bara finns till hands, utan diskussion om den tröjan eller den där killen som jämt ringer..
Jag menar inte att man inte ska bråka; jag menar att ibland; bara vara tyst, och ställa upp hur svårt det är för en själv just då.
För hur biologiskt och känslomässigt sammankopplade ni än är så betyder det inte att din syster eller bror en dag inte bara går, och väljer bort dig ur sitt liv. Allt för att du skulle bråka om just det där lilla, inte fanns där i just det där stora och inte respekterade den personen som du borde stå närmast.
Alla där ute; tänk på det.
Älskar er mina fina syskon.
// wivica
Ett inlägg om mig.
Fakta/Frågor om Wivica - sååååå uttråkad!
- Är du kittlig? Nja jag tror inte att jag är så kitlig längre, ibland bara. Var dock jättekitlig när jag var mindre :)
- Vilket är ditt favoritcafé? Hos Line m familj hah:)
- Hur många barn vill du ha när det blir dags att tänka på det? Två - tio tror jag. Jag tror inte man är kapabel till att avgöra det förrens man fött sitt första barn.
- Tänker du nånsin pierca/tatuera dig? Har fyra hål i öronen och en tungpiercing och hoppas på att kunna tatuera under armen till nästa år.
- Vem är din bästa vän? Louise, just nu :)<3
- Använder du knark? Nej!
- Vilken är den bästa bok du har läst? Så länge vi båda andas men så många fler.
- Hur ser du på fysisk träning? Det är väldigt kul, och jag önskar jag kunde hålla på som förr. :/
- Gillar du att sjunga? Älskar det. :)
- Tänder du på nåt ovanligt? Jag vet inte. Är det något som är ovanligt?
Fakta om Wivica (aka tidsfördriv)
FAKTA om mig
Smeknamn: Kiwi, Wivi, Wiwo och vissa fortsätter kalla mig SezZan från när jag var liten.
Födelsedag: 12 april
FAVORIT…
Färg: Rosa, Svart
Plats: Lilleby i Göteborg ..
Drog: Oj svårt, droger är inte bra så svaret blir nog inte bra oavsett. Tabletter/Alkohol.
Fordon: Bil. Minst smärtsamt.
Film: Alla Twilight filmerna, de sista två Harry Potter filmerna, Remember me och sååå många mer.
Djur: Min Leah som inte bor hos mig och Rebeccas hund Molly i så fall.
Affär: Gekås, Willys, Ikea
Serie: OJ, många. OTH, Grey´s Anatomy, Body of Proof och tusen till..
Skor: Alla typer av Ballerina skor
BRUKAR DU…
Titta på dig själv i spegeln: Ja
Gnälla: Ofta.
Skrika: Folk säger det men enligt mig aldrig i den mån jag skulle vilja. Höjer rösten kan hända enligt mig, men skrika gör jag mer i min fantasi. Men givetvis händer det.
Sova: Alla gör det. Men hur mycket pendlar enormt.
Drömma mardrömmar: Ungefär 2 veckor per månad.
Drömma sexdrömmar: Det händer, men allt mindre.
Försöka vara annorlunda: Finns ingen anledning.
Klä dig i svart: Ja det klär jag mig helst i, ser smalare ut...
Ha sex: Det händer det med.
Hata folk: Det är väldigt väldigt få personer.
Lita på folk: För ofta tyvärr.
NÄR…
Åt du senast: För ca 30 min.
Läste du en bok senast: För ett par dar sen.
Var du på konsert senast: Oj, typ 2008 kanske?
Köpte du något senast: Mamma är och handlar åt mig just nu.
Kysste du någon senast: Det beror på hur man ser det men antar för ett par dagar sedan.
Svor du senast: För en minut sedan.. Till Becca :/
Sjöng du senast: 1 h sedan och hela dagen innan det.
Klagade du senast: 30 min sedan typ
Är det sommar: Maj
VEM…
Saknar du: Vem? Oh, Louise, och en till jag är osäker på om jag egentligen saknar. Saknar mina småsyskon jämt!
Rörde dig sist: Line. En välbehövd kram<3
Kysste dig sist: Ex Kex Marcus
Gjorde dig riktigt glad senast: Louise, Line eller Marcus. Osäker på ordningen.
Fick du sms från senast: Rebecca, som satt brevid mig i soffan.... ^^
HAR DU…
För många vänner: Nej.
Tvångstankar: Ja.
Någon annan psykisk sjukdom: Ångest, Depression och misstänkt borderline. Och aldrig är det något att skämmas för.
Färgat håret: Ja i våras.
Brutit några ben: Nej, men fått en spricka i handen.
Några piercings: Hål i öronen, tungpiercing.
Egen dator: Ja, skoldatorn.
Gjort bort dig rejält: Oh ja!
Bra självförtroende: Det växlar rejält
Kysst någon: Ja
Haft sex: Ja
Köpt kondomer: Nepp. Faktiskt inte. Men hämtat från ungdomsmottagningen.
Sagt jag älskar dig till någon idag: I huvudet tiotusen gånger.
Varit kär: Ja
Blivit kär i någon på nätet: Ja
Dumpat någon: Ja
Blivit dumpad: Ja
Velat vara otrogen: Nej, aldrig velat men fått förståelsen till varför folk kan vara otrogna (även om det aldrig finns ursäkter).
HUR….
Går du: Vaggar lite tror jag pga smärtan.
Fördriver du tiden: Skolan, Rebecca, Vänner och rehabilitering
Mycket pengar har du: På tok för lite!
Tjänar du pengar: Varje år i alla fall.
Ofta diskar du: Maskinen gör det mesta, annars ca en gång i veckan.
Ofta städar du: Försöker plocka för jämnan annars hjälper hemtjänsten mig.
Ofta träffar du din familj: Rebecca varje dag. Pappa någon gång i månaden och resten runt varannan månad - en gång i halvåret. Enormt olika.
Mycket äter du: Vanligt?
ÄR DU..
Förstående: Ja, det tycker jag verkligen.
Öppensinnad: Jag försöker vara det.
Arrogant: I mig själv aldrig, men folk kan ju uppfatta det så ibland.
Osäker: Extremt ofta
Blyg: Nje
Smart: Nog normalt. Skolan kallar mig begåvad men det känns inte rätt.
Sentimental: Det är nog jag personifierad. :)
Pratglad: Älskar att prata. Finns det något mer intressant än det folk har att säga?
Nu fick ni veta lite mer om mig :)
//
Wivica
Älskade Farmor!
Du betydde mer för oss än du någonsin kan ana och förstå.
Vi saknar och älskar dig så det gör ont.
R.i.p
Alex vår <3
Vi älskar Dig. Alltid.
Heléne Warrén - In memorian
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
|
|
|||
|
|
|
|
 |
|
 |
Heléne Warrén blev 61 år. Hon avled hastigt i sitt hem i Stengårdshult den 27 juli.
Heléne var tillsammans med sin make Lars-Gunnar ansvarig för IMs behandlingshem Strand, Reftele, Gislaved, under åren 1974 till 2000. Tillsammans med sina medarbetare utvecklade Lars-Gunnar och Heléne en behandlingsmodell för att stödja barn och ungdomar som av sociala eller andra skäl fått problem i sin familjerelation eller i skolan. Det var ett ansvarsfullt arbete där Heléne med stor kraft och uthållighet utvecklade kontakter med sociala myndigheter och barnens föräldrar för att tillsammans utveckla samverkan och förståelse, så att barnen efter en tid på Strand oftast kunde flytta tillbaka till sina familjer.
Under de första åren, när verksamheten på Strand byggdes upp var det ofta ett dygnet runtengagemang, då barn i kris skulle inlemmas i dagliga rutiner.
Heléne hade genom sitt lugna sätt och förmåga att lyssna på barnen en möjlighet att förmedla en känsla av respekt och förtroende som gav barnen ett stort mått av trygghet och självförtroende. Heléne var under olika perioder sammanlagt tretton år till årsmötet 2001 medarbetarnas valda representant i IMs styrelse. Hon deltog aktivt i IM som rörelse och engagerade sig i ombuds- och frivilligverksamheten samt i IMs framtidsfrågor.
Från IMs ledning och arbetskamrater minns vi med glädje samarbetet med Heléne Warrén och bevarar henne bland våra ljusa minnen.
Helénes närmaste är maken Lars-Gunnar och sonen Markus med familj.
Lund den 30 juli 2001
Visst är hon fin?
R.i.p<3
//
Wivica
Källa: IM's tidskrift
Hemma hos mig och Rebecca
Då var jag tvungen att fota lite hur det ser ut hos oss.
Så här ser ni :)
(otydliga bilder pga att jag skakar, förlåt :()
Delar av mitt sovrum.
Den långa hallen.
En liten del av stora rummet. Extremt otillräcklig bild. OCH stökigt dessutom.
En annan del av stora rummet. Min älskade bokhylla, och skrivare. Också stökigt.
Nu finns det inga bilder på
köket,
de två stora gaderoberna,
Rebeccas större sovrum,
balkongen eller
toaletten.
Men detta duger.
//
Wivica
Känslosamt inlägg. Älskade Alex <3
När vi nu fått veta, att du med hög sannolikhet, inte bara har ADHD utan också Autism, ändras inget.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Enda skillnaden är att det vi alltid trott i våra hjärtan, också finns i en hög av papper.
Att leva med dem problemen borde vara nog för en människa, inte minst för ett barn.
Bara det är hårt att bära.
Men svårast är, allt det extra du fått ta genom åren, utöver det..
Man borde aldrig tänka; 'om jag gjort så eller inte gjort så', lär dig det.
Men alla gör det någon gång. Jag gör det nu. Vi gör det nu.
Det är såna vi människor är, knäppa & konstiga och gör saker vi vet egentligen inte är bra.
Jag tänker, att jag kan inte kan ändra det som varit.
Men jag kan hjälpa nu, med allt kraft, kunskap och möjlighet jag har.
Och om jag vänder det så, så vill jag lära dig allt jag kan.
Så, Alex.
Kom ihåg att människor aldrig defineras utefter vad för diagnoser eller problem de har.
Det är inte det som gör dem till människor.
Det är det som formar dem bara...
och just därför, är det lika viktigt, mycket viktigare egentligen, att du kommer ihåg;
Du är inte allt det.
Du är Alex.
Perfekta, fina, underbara och smarta Alex. Våran Alex.
Som vi älskar.
Så mycket att det är ofattbart.
Så mycket att det gör ont.
Fast vi är på mils avstånd, och har varit så i många år, kommer vår relation alltid vara stark.
Du kommer märka i livet att
vissa saker är det sista man skulle vilja göra.
Men att när man måste gå utom sig själv för någon annan,
så gör man det utan att tveka två sek.
Allt blir plötsligt självklart.
Jag saknar dig varje dag.
Jämt.
Jag minns när jag höll dig i min famn.
Du var så tyst, så liten, så snäll.
Och lite lik mig.
Du var och är det mest ömtåligaste i världen. För mig. Då och nu.
Jag kommer alltid sakna dig
och hur ont det än gör, att det inte är hos mig,
vet jag om att just där du befinner dig just nu, på plats och i livet, är det absolut bästa för dig.
Och vet du?
Det är med den tanken som jag klarar detta.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Min älskade bror.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket till.
//
StoraStoraSyster
Vi som små..
Wivica som bebis:
Wivica:
Från vänster: Rebecca och Wivica
Wivica:
Wivica:
Rebecca som äter äpple och Angelica som dyker upp nerifrån:
Från vänster: Rebecca och Angelica:
Angelica, lika skrikig som alltid:
Bilder: Wivica
Här är Jag, Wivica
Har försökt att välja bilder som inte finns så mycket i bloggen. (:
Vem är Wivica?
Jag fyller 19 år i april och är äldst av 5 syskon.
Mina föräldrar är skilda, min mamma är omgift.
Det har gjort att jag fått två "plast-syskon" (egentligen 3 men vi har bara "kontakt" med två).
Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år. Bodde i en söt liten lägenhet tills ungefär september-oktober 2010 då min syster, Rebecca flyttade hem till mig. Vi flyttade då till en 3:an vi bor i nu.
Angelica bor hos våran mamma ca 14 mil från oss och bloggen kommer göra att det blir lättare för oss att följa deras liv där borta och för dem att följa oss.
Jag läser Handel och Administationsprogrammet första året på gymnasiet. Det beror på att jag inte riktigt visste vad jag ville läsa/bli när jag slutade nia. Jag började Samhällsprogrammet, men jag gillade verken studietekniken eller programmet rent allmänt. Så jag fortsatte att bara läsa några kurser, så jag ligger lite före dem jag läser nu.
Nu har jag hittat rätt och är helnöjd!
Mina intressen är i stora drag datorn, plugga, några få vänner, brodera, läsa och scrapbooking.
I bloggen kommer jag lägga in mycket bilder, berätta om vår vardag och om mina intressen.
Jag kommer nog även prata mycket om hur det går för mig med dem besvär jag har och framstegen jag gör.
Jag har en Wiplashskada + en ev narvskada, som jag fått efter ett flertal olyckor.
Med detta har det varit svårt att träna, så jag kämpar nu även med min vikt och gör mitt bästa för att kunna gå ner det jag gått upp. Det lär ni nog också få följa.
Ni kommer lära känna mig efter hand.
Här är min egna blogg: www.sagdinasikt.blogg.se
Och här nedan har ni en bild på mig :)
See ya!
Wivica
