Systrarna Warrén

Hejsan!
Mår fortfarande rätt dåligt, men det blir sakta bättre.
Jag är hemskt trött och sover jättemycket. Hur blev det så?

Idag var jag bara tvungen att uträtta ärenden, oavsett om jag skulle dö på kuppen eller inte.
Jag åkte till banken,
soc för att lämna kvitton och kontoutdrag (gillar inte det sista alls men men),
och handla lite..

Egentligen borde jag ringa vaktmästaren (snart sitter min dörr så hårt att jag inte får upp den med mina svaga händer),
mejla lite, städa, planera och bädda sängen.
Men just nu orkar jag inte.

Var nära på att bli påkörd när jag var nere i samhället i dag, fick tvärbromsa så nacken och huvudet fick det extra tufft. Och när jag kom hem slog jag huvudet i en glasskiva. Jag tror jag kommer dö av smärta en dag. Det verkar som om det redan är utstakat för mig.


Har pratat med en biståndshandläggare idag (LSS som jag pratat om förr). Hon undrade om jag bestämt mig för om jag ville ha hjälp... Vad skulle jag svara? Ingen "orkar", "kan", "vill", "har råd", "känner för det", "bryr sig", "hinner" bla bla bla, hjälpa mig. Jag har inget val. Fan.
Hon ska komma hem till mig (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) på torsdag förmiddag och prata.
Jag försökte varna henne för hur det såg ut här men hon sa att det inte störde henne alls.
Vi får se hur det går.
Jag gillar inte alls tanken på en städerska som hjälper mig. Men som sagt, har jag egentligen något val?


Nu har jag snart beställt ett personbevis så vi kan fixa legitimation till Rebecca.
Hon står och diskar nu, tack gode Gud.


Vi får se vad resten av dagen ger..

//
Wivica