Systrarna Warrén

Ikväll har vi sett filmen "Vi måste prata om Kevin", som baserats på boken med samma namn.

Jag har dock inte hunnit läsa boken än.

Filmen var inte alls som väntad. Inte dålig men inte lika bra som jag hade trott. Den är lugn, vissa kanske skulle säga seg. Hemsk, och går baklänges stora delar så att säga.
Sorgligt slut.

Ta en titt vetja det är ingen förlorad tid!

Någon som läst boken?

// Wivica

När jag nu gått in på mitt tredje och sista år som feriearbetare på Gnosjö folkbibliotek så är det med blandade känslor. Jag har i nuläget svårt att se hur jag skulle hitta en bättre arbetsplats i framtiden, men jag vet att med erfarenheterna från denna tar mig till en ljus framtid.
Innan (och under mitt första år) som jag hade äran att få sommarjobb på biblioteket var jag en förvirrad, bortkommen och allmänt nedstämd typisk tonåring. Jag visste verken vad jag ville med mitt liv eller om jag ens ville leva det.
Precis som så många andra sökte jag jobbet för pengarnas skull och givetvis pga. de vuxnas eviga tjat om vikten av sysselsättning. Att det lilla sekundbeslutet skulle komma att vända stora delar av mitt liv till det bättre, trodde jag verkligen inte då. Biblioteket med dess personal, chefer och böcker har inte bara gett mig vägledning till att förstå och gilla min egen personlighet utan också lärt mig ett socialt samspel med andra människor, som för mig var långt mycket svårare förr. Vikten av att ha jobb, göra sitt bästa och vara nöjd med det strå man kan dra till stacken, är värderingar och kunskaper som hade tagit mig lång tid att få utan personalen på Gnosjö bibliotek. Mer tålmodiga, varmhjärtade och välkomnande personer får man leta efter. Idag är jag självsäker, hoppfull och jag har en större aning om vad jag vill göra med mitt liv. Denna period kommer med säkerhet vara grunden till många val jag gör fortsättningsvis.
Budskapet jag vill få fram är den enorma vikten av arbete till ungdomar och unga vuxna. Ett sommarjobb, en praktikplats att återvända till och en slant att tjäna kan förändra en ung persons liv. Mina upplevelser är ett praktexempel på vad våra politiker borde lägga pengarna på. Utan några som helst tvivel (för mig) så hade det inte bara tagit ner brottslighet utan också ungdomars dåliga mående. Desto tidigare ett barn hamnar rätt i livet, desto större chans har vi, tillsammans, möjlighet att bygga det samhälle vi alla vill leva i. Jag hoppas att alla beslutfattare, chefer och arbetsplatser som står och väljer mellan att ta in en praktikant eller inte, läser detta, förstår och fattar ett beslut som kan förändra en persons liv och tillvaro.
För övrigt, vill jag tacka personal på Gnosjö Folkbibliotek, för de bästa råden och de tre finaste åren jag kunde få i starten av mitt liv som vuxen. Det är med en tår i ögat och ett leende på läpparna jag lämnar er. Hoppas jag får komma tillbaka någon gång snart. Två speciella tack vill jag ge; Annelie Holst, för din underbara humor, stora förståelse och din varma personlighet, som gjort mig pigg och tapper. Ingrid Nyberg, budget och - skuldrådgivare, för all din hjälp, tid och kunskap. Mycket hade varit alldeles för omöjligt utan er.