Systrarna Warrén

Jobbig dag i dag. Jobbat 9,5 timme med rätt tungt jobb.
Under dagarna har jag funderat mycket över mitt projektarbete som ska göras i 2:an eller 3:an. Tror det kommer bli något om biblioteksverksamheten att göra.

Jag fick gå större delen av vägen hem från jobbet och det var triggande av smärtan, om det kunde bli värre.
Hela dagen har bestått av medicin, för att klara det. Man blir så trött av att ha ont. Och trött på att ha ont.

Efter jobbet så åkte jag och Angelica och handlade och sen gjorde Rebecca mat. Något slags kött, makaroner och sås.
Det var rätt gott. Saknar aptit när jag tar mina mediciner =/
Sen har jag badat rätt länge, och nu sitter jag framför TV: med mina flickor.

- Nyss pratat med mamma.
Hon ska antagligen komma på Torsdag för ett möte med Rebecca, jag tyckte hon kunde stannat över helgen.
Hjälpa oss och ta hand om oss. Min kropp döööör långsamt känns det som och Rebecca mår dåligt.
Men det finns alltid anledningar till att hon inte kan.
Det är ledsamt.
Man tror att man inte behöver ompysslas när man är vuxen, men det är en förnekelse om något.
Men men, det jobbiga är när man hamnar strax efter någon annan, jämt.
Värre är det när man ska behöva höra hur dåligt samvete man borde ha för att man ber om att få hamna i fokus, hjälp om något.
Allt blir bra, det blir det alltid. Allt är bra egentligen. Känner mig bara fruktansvärt ensam med alla problem just nu.
Be bara om hjälp. Hell yeah, enda meningen verkar vara att undervärdera sig själv och utlämna sig.
Förlåt. Nu kommer folk bli arga. Men om de blir det, så förstår dem nog att de borde fundera på innebörden.
Nog om skit.

I morgon är det 8 h på jobbet som gäller, har sjukgymnasten under dagen med.

//
Wivica