Systrarna Warrén

Måste ju berätta att ngt kul har hänt.
För mig.

För ett tag sedan hade vi uppsatsdag i skolan. Alla ettor skulle skriva en uppsats i Svenska inom temat: Familjen.
Rätt många elever.

Det gick bra.

Jag fick MVG på uppgiften fick jag veta härromdagen...

Jag och min lärare satt och pratade länge om uppsatsen, hon sa att alla lärare verkligen berömt mitt mogna sätt att skriva, mina värderingar och sätt att uttrycka mig utan att försvinna helt upp i att prata om mig och mitt liv. Jag höll en bra distans. Det som var lite så där var styckeindelningen, men eftersom att att det var just dem bladen vi skrev på hade de överseende med det.
Sedan var det inte mer med det. Hon sa inget mer.

På svenska lektionen dagen efter började hon prata om uppsatsdagen och att ett pris skulle delas ut för bästa uppsatsen bland alla ettor.
Jag lyssnade bara med ett halvt öra eftersom jag tänkte att hon hade sagt om det var jag som hade vunnit när vi pratat.

I det sista hörde jag henne säga: "Det var två elever vi inte kunde välja vinnare mellan. Ena från denna klassen, och en från Entek. Wivica Warrén vann priset!"
Så fick jag en väldigt fin bok som jag ska visa er senare.

Jag till läraren: Det sa du inget om!
Läraren: Jag sa ju att den var bra!
Jag: Ja men inte att den var SÅÅÅÅ bra!


Det höjde verkligen min självkänsla och mitt självförtroende.
Jag är så glad, vill nästan gråta.

Visst, det kanske inte var något jättespeciellt, men det var ett kärt ämne för mig som jag la mycket känslor och tankar bakom...

Jag lägger ut bild senare om jag kommer ihåg! :)

//
Wivica