Systrarna Warrén

Det gör mig rätt förbannad att folk runt om en snackar om saker de inte har en blekaste aning om.

Många tror att man är rik för att man köper grejer emellanåt. Frågan om det är okunskap blandat med blindhet, avundsjuka eller idioti?

Jag och Becca är långt ifrån att "ha" pengar. Vi är studenter, och har precis precis så vi klarar oss. Ibland är det på håret, oavsett vad folk tror.

Idag har det slagit mig att det är just den synen som gör att folk tror att man ALLTID kan låna av mig, få av mig - att jag aldrig behöver hjälp - för att alla verkligen tror att jag sitter på massa pengar.

Men att vi ibland kan unna oss en One tree hill box, ett par vantar, en fin låda till te, böcker eller vad som helt beror på små grundläggande magiska saker.

- VILJA.

Vissa månader kan vi inte handla något annat än mat och hygienprodukter. Ibland knappt det.

Att varje gång vi står i butiken läsa noga, överläga, fundera och räkna, ta allt så billigt som möjligt.

Att stanna hemma, välja bort och tänka innan även om begäret är stort.

Sällan ger vi efter, istället så tänker vi på varje konsekvens.

Detta är ofta slitande och jobbigt, men det blir också en trygghet och en slags livsstil, som för mig också innebär styrka i sin ekonomi att välja mycket själv - trots att marginalerna egentligen inte finns.

Jag vägrar skämmas eller ångra det liv jag och Rebecca bygger upp tillsammans, i det tvång vår situation faktiskt innebär.

Jag vägrar låta mig utnyttjas.

Jag vägrar absolut ta sådan skit från dem som tror sig veta en massa om vårt liv och vår tillvaro, när de inte har en aning om sitt eget.

Och jag och Rebecca kommer fortsätta spara för att kunna unna oss, vi tänker fortsätta göra bra och billiga val och vi kommer göra allt vi kan för att slippa skämmas, ursäka oss eller förklara oss.

Så är det bara. Även om det innebär att jag får börja jobba eller göra liknande för att vi ska slippa vara oroliga för det vi egentligen har rätt till.

Och vet ni?  Rebecca och jag har all rätt i världen att klaga och ibland vara deppiga över hur det är. Vi har alltid rätt att göra det, ingen kan betämma något annat. För hur många ungdomar i vår ålder får sköta allt sånt här själv och lite till... och dessutom utan att klaga?

Så inom en snar framtid kommer jag blogga om det som blev inköpt i Jönköping, och då kanske man kan få ett par fina kommentarer som uppmuntrar?

//

Wivica