Systrarna Warrén

Fan vad stolt jag tänker vara.

Jag har kommit så långt.

Jag är knappt 20 år och vet mer om mig själv än de flesta i samma ålder.

Jag har frigjort mig får alkohol och slag.

Jag har gått ut grundskolan.

Från underkänt i hälften av alla ämnena gick jag ut med flera VG och MVG.

Utan hjälp. Alldeles själv.

Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år.

Hanterat ekonomi långt längre än så.

Och med stora framgångar.

Jag har tagit hand om Rebecca i ett år,

trots att läget helt för min del inte kunde vara sämre.

Jag har tagit hand om pappa. Så mycket som det är möjligt på avstånd och utan att påverka Rebecca för mycket negativt.

Trots smärtor i form av dubbla wiplashskador och nack&skuldermyalgi, hög frånvaro och stundvis psykisk ohälsa.

och jag läser på gymnasiet bra. hälften av alla betyg är MVG och jag lär mig otroligt mycket.

inte bara kursvis, utan om mig själv, om det sociala samspelet.

en chans jag aldrig fått innan jag flyttade hemifrån.

Jag har ett företag som går bra.

Give Kidz A Chance UF gör mycket av det jag brinner för,

och företaget har en bra framtid, om jag väljer att göra så.

Jag har jobb på somrarna, och det är även de tiderna på året jag försörjt mig själv i snart tre år.

Jag är bra på mitt jobb när jag jobbar.

Jag har goda vänner,

för första gången på väldigt många år har jag goda vänner.

Som jag älskar.

Men främst är jag glad över att jag utvecklas. Varje dag.

Det är väldigt få som verkligen gör det.

Som verkligen förändras och ändrar på sig.

//

Wivica